2013 Sonic-Martina Hoogland Ivanow

MATTI BYE & MATTIAS OLSSON + MARTINA HOOGLAND IVANOW — SONIC (2013)
Elephant Castle

Martina Hoogland Ivanow började att arbeta som modefotograf, men ägnar sig i dag åt konstnärligt bildskapande. Hon har gjort bildserierna »Speedway«
och »Sumo«, där två vitt skilda manliga sporter är i fokus, den prisbelönta bildserien »Satellites« och »Far Too Close«. Sistnämnda en i år utgiven fotobok som skildrar resor till bland annat Sachalin, Kolahalvön och Eldslandet.

»Elephant & Castle« är en samling fotografier från Paris som togs för fem–sex år sedan, och som återupptäcktes när Matti Bye letade efter bilder att använda som inspiration, eller som visuella noter, till skivan med samma namn som nu släpps på Kning Disk, i flera olika format. Som LP plus två av Martina Hoogland Ivanows fotografier. Som deluxeutgåva med LP och fjorton fotografier. Och som grand deluxe edition i tjugotvå exemplar: en box, med LP, fjorton fotografier och vaxrulle. Den sistnämnda är dyr - galet, kan man tänka, att ge ut en vaxrulle i dag - men jag gillar det, ett föremål som vidgar konceptet, där en tråd i bild- och musikberättelsen tar sig tillbaka till den tidiga inspelningshistorien vid nittonhundratalets början.

Skivan har fjorton spår och vill man se bilder till samtliga är det deluxeutgåvorna som gäller. De två fotografiska bilder jag har till den vanliga LP-utgåvan är dels vad jag tror är en närbild på en giraffs ansikte (en av låtarna heter »The Eye of a Giraffe«), dels en bild på ett rum med några möbler i mörkt, rödaktigt ljus. Jag är osäker på vilken av låtarna som utgått från denna bild, kanske »Red Curtain« eller »Empty Chairs«.

Martina Hoogland Ivanow sjunger även i bandet Vinter, där Matti Bye är en av de övriga medlemmarna, men hon koncentrerar sig helt på det visuella på »Elephant & Castle«.

Har man hört någon av Matti Byes tidigare skivor, som »Drömt«, eller följt hans långa bana som stumfilmsmusiker, eller avnjutit soundtracket till Jan Troells film »Maria Larssons eviga ögonblick«, rör sig musiken i bekanta landskap. Mattias Olsson (slagverk, med mera) har rötter i band som Änglagård och Pineforest Crunch och arbetar numera som musiker och producent och har en studio - Roth Händle - i Stockholm. Tillsammans skapar de musik som har nostalgiska drag, på ett positivt sätt. Det är en resa att gå in i, där lyssnaren själv bestämmer färdväg.

Vart reser jag? Det kanske är Ivanows bilder som påverkar, eller instrumenteringen (slagverk, mellotron, en hel park av orglar och tidiga synthar) som får mig att sväva åtminstone ett par decennier tillbaka, kanske rentav till nittonhundratalets början? Men tidsperspektivet är luddigt, det är tidlös musik, en inre resa, som en dröm, där jag vandrar i olika miljöer utan att veta var jag befinner mig, en skuggvärld.

Matti Bye har en helt egen stil. Det kan bero på att han är så förknippad med filmmusik, men det slår mig att musiken i hög grad är visuell, det är svårt att hitta musikaliska beröringspunkter vid sidan av - kanske - Tom Waits, i vissa lägen, och filmmusikhistorien. Inget fel på vanliga hederliga pianon, men melodierna får en annan laddning och förhöjd stämning med de olika orglarna och syntharnas inbyggda associationsbanor.

Jag tar fram fotografierna igen. Tittar på giraffpälsens mönster och minns en elefant som jag såg för några år sedan, på Köpenhamns zoo. Den betraktade mig med en sorgsen blick jag aldrig glömmer. Och vad döljer sig i skuggorna på den andra bilden? Om jag tittar tillräckligt länge kanske någonting händer, i utkanten av synfältet.